publicerad: 2015
stabbe
stabbe
substantiv
~n stabbar 1 brädspel; huggkubb2 ⟨vard.⟩ far
Singular | |
---|---|
en stabbe | obestämd form |
en stabbes | obestämd form genitiv |
stabben | bestämd form |
stabbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stabbar | obestämd form |
stabbars | obestämd form genitiv |
stabbarna | bestämd form |
stabbarnas | bestämd form genitiv |