publicerad: 2015
stabbig
stabb·ig
adjektiv
~t ~a 1 kort och tjock; stelbent, stapplande2 kraftig, bastant: stabbig mat
Positiv | |
---|---|
en stabbig + substantiv | |
ett stabbigt + substantiv | |
den/det/de stabbiga + substantiv | |
den stabbige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de stabbigare + substantiv | |
Superlativ | |
är stabbigast | |
den/det/de stabbigaste + substantiv |