publicerad: 2015
urgröpning
ur|gröp·ning
substantiv
~en ~ar 1ur gröpe
Singular | |
---|---|
en urgröpning | obestämd form |
en urgröpnings | obestämd form genitiv |
urgröpningen | bestämd form |
urgröpningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urgröpningar | obestämd form |
urgröpningars | obestämd form genitiv |
urgröpningarna | bestämd form |
urgröpningarnas | bestämd form genitiv |