publicerad: 2015
utredning
ut|red·ning
substantiv
~en ~ar • det att utreda ngt; personer som utreder ngt: utredning av en fråga; regeringen tillsatte en utredning
Singular | |
---|---|
en utredning | obestämd form |
en utrednings | obestämd form genitiv |
utredningen | bestämd form |
utredningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utredningar | obestämd form |
utredningars | obestämd form genitiv |
utredningarna | bestämd form |
utredningarnas | bestämd form genitiv |