publicerad: 2015
vindrutetorkare
vind·rute|tork·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑torkarna vindruta torkare
Singular | |
---|---|
en vindrutetorkare | obestämd form |
en vindrutetorkares | obestämd form genitiv |
vindrutetorkaren | bestämd form |
vindrutetorkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vindrutetorkare | obestämd form |
vindrutetorkares | obestämd form genitiv |
vindrutetorkarna | bestämd form |
vindrutetorkarnas | bestämd form genitiv |