publicerad: 2015
bimening
bi|men·ing
substantiv
~en ~ar • till mening 4 bi- 1
Singular | |
---|---|
en bimening | obestämd form |
en bimenings | obestämd form genitiv |
bimeningen | bestämd form |
bimeningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bimeningar | obestämd form |
bimeningars | obestämd form genitiv |
bimeningarna | bestämd form |
bimeningarnas | bestämd form genitiv |