publicerad: 2015
bimetall
bi|met·all
substantiv
~en ~er • band av två hopfogade skikt av metaller med olika värmeutvidgning bl.a. för termostater
Singular | |
---|---|
en bimetall | obestämd form |
en bimetalls | obestämd form genitiv |
bimetallen | bestämd form |
bimetallens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bimetaller | obestämd form |
bimetallers | obestämd form genitiv |
bimetallerna | bestämd form |
bimetallernas | bestämd form genitiv |