publicerad: 2015
irritation
ir·rit·at·ion
substantiv
~en ~er • onormal el. obehaglig retning; retad sinnesstämning
Singular | |
---|---|
en irritation | obestämd form |
en irritations | obestämd form genitiv |
irritationen | bestämd form |
irritationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
irritationer | obestämd form |
irritationers | obestämd form genitiv |
irritationerna | bestämd form |
irritationernas | bestämd form genitiv |