publicerad: 2015
karisma
kar·isma
[‑is´ma el. ‑is`ma]
substantiv
~n karismer • personlig utstrålning
Singular | |
---|---|
en karisma | obestämd form |
en karismas | obestämd form genitiv |
karisman | bestämd form |
karismans | bestämd form genitiv |
Plural | |
karismer | obestämd form |
karismers | obestämd form genitiv |
karismerna | bestämd form |
karismernas | bestämd form genitiv |