publicerad: 2015
konungadöme
kon·unga|döme
substantiv
~t ~n • ⟨högt.⟩ konung -döme
Singular | |
---|---|
ett konungadöme | obestämd form |
ett konungadömes | obestämd form genitiv |
konungadömet | bestämd form |
konungadömets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konungadömen | obestämd form |
konungadömens | obestämd form genitiv |
konungadömena | bestämd form |
konungadömenas | bestämd form genitiv |