publicerad: 2015
konungarike
kon·unga|rike
substantiv
~t ~n • konungariket Sverige
Singular | |
---|---|
ett konungarike | obestämd form |
ett konungarikes | obestämd form genitiv |
konungariket | bestämd form |
konungarikets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konungariken | obestämd form |
konungarikens | obestämd form genitiv |
konungarikena | bestämd form |
konungarikenas | bestämd form genitiv |