SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
konungatron
kon·­unga|­tron substantiv ~en ~er ⟨högt.⟩ konung tron
Singular
en konungatronobestämd form
en konungatronsobestämd form genitiv
konungatronenbestämd form
konungatronensbestämd form genitiv
Plural
konungatronerobestämd form
konungatronersobestämd form genitiv
konungatronernabestämd form
konungatronernasbestämd form genitiv