publicerad: 2015
ragga
ragga
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ jaga erotisk partner; söka: ragga på krogen; ragga sponsorer
Finita former | |
---|---|
raggar | presens aktiv |
raggas | presens passiv |
raggade | preteritum aktiv |
raggades | preteritum passiv |
ragga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ragga | infinitiv aktiv |
att raggas | infinitiv passiv |
har/hade raggat | supinum aktiv |
har/hade raggats | supinum passiv |
Presens particip | |
raggande |
ragga upp
• hitta tillfällig erotisk partner; äv. bildl.Infinita former att ragga upp infinitiv aktiv Presens particip uppraggande