publicerad: 2015
vägra
vägra
verb
~de ~t 1 motsätta sig krav el. befallning; inte ge: vägra (att) betala; man vägrade henne hjälp2 inte vilja hoppa: hästen vägrade på sjunde hindret
Finita former | |
---|---|
vägrar | presens aktiv |
vägras | presens passiv |
vägrade | preteritum aktiv |
vägrades | preteritum passiv |
vägra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vägra | infinitiv aktiv |
att vägras | infinitiv passiv |
har/hade vägrat | supinum aktiv |
har/hade vägrats | supinum passiv |
Presens particip | |
vägrande | |
Perfekt particip | |
en vägrad + substantiv | |
ett vägrat + substantiv | |
den/det/de vägrade + substantiv |