publicerad: 2015
vik
vik
substantiv
~en ~ar • inbuktning i kust; en vän i viken en hjärtevän
Singular | |
---|---|
en vik | obestämd form |
en viks | obestämd form genitiv |
viken | bestämd form |
vikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vikar | obestämd form |
vikars | obestämd form genitiv |
vikarna | bestämd form |
vikarnas | bestämd form genitiv |