publicerad: 2015
upprorsmakare
upp·rors|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna uppror -makare
Singular | |
---|---|
en upprorsmakare | obestämd form |
en upprorsmakares | obestämd form genitiv |
upprorsmakaren | bestämd form |
upprorsmakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upprorsmakare | obestämd form |
upprorsmakares | obestämd form genitiv |
upprorsmakarna | bestämd form |
upprorsmakarnas | bestämd form genitiv |