publicerad: 2021  
1allomorf allomorfen allomorfer
allo·morf·en
substantiv
[-mår´f]
● variant av morfem med samma betydelse som övriga varianter
en allomorf (av/till något)
en allomorf (av något)
en allomorf (till något)
ord­par som "illegal" och "inkompetent" visar att "il-" är en allomorf till "in-"; det svenska plural­morfemet har bl.a. allomorferna "-ar", "-or" och "-er"
belagt sedan 1956; till grek. all´os 'annan' och morphe´ 'form'; jfr ur­sprung till morfem
2allomorf allomorft allomorfa
allo·morf
adjektiv
[-mår´f]
● som upp­träder som variant av morfem med samma betydelse som övriga varianter
belagt sedan 1804; se ur­sprung till 1allomorf!!