publicerad: 2021  
avgå avgick avgått avgången avgångna, presens avgår
verb
a`vgå
1 (plan­enligt) lämna sin utgångs­punkt för färd till annan ort; särsk. om kollektiva transport­medel
MOTSATS ankomma 1
något avgår (från något) (tid)
båten av­går 9.30; tåget av­går från spår 11
belagt sedan 1740; till 2av 1 och gå 1
2 lämna sin tjänst eller sitt upp­drag
JFR abdikera
avgångsvederlag; pensionsavgång
någon avgår (från något)
han av­gick med pension; den av­gående chefen
○ spec. i politiska samman­hang
NN av­gick som parti­ledare; efter mutskandalen tvingades regeringen av­gå
av­gå med döden se död
av­gå med segern se seger
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska afganga
3 skiljas undan från viss helhet; ofta om gas el. vätska
JFR avdunsta, försvinna
någon avgår (från något)
vid upphettning av vatten av­går ånga
○ äv. bildligt, sär­skilt med tanke på minskning
från vin­sten vid aktie­försäljning av­går 30 procent i skatt
belagt sedan 1764
avgåavgående, avgång