publicerad: 2021  
beknip beknipet
be·knip·et
substantiv
bekni´p
● fast­klämt och orörligt läge för tåg­virke och dylikt
i beknip
linan var i beknip; storskotet får inte komma i beknip
○ ibland ut­vidgat ålderdomligt trångmål
han hade hamnat i svårt ekonomiskt beknip
belagt sedan 1863; 1850 i bet. 'trångmål'; jfr ur­sprung till beknipa sig