publicerad: 2021  
berättiga berättigade berättigat
verb
berätt´iga
● ge rättighet av mer el. mindre juridiskt slag
JFR auktorisera, bemyndiga
berättiga något
berättiga (någon) till något/att+verb
berättiga (någon) till något
berättiga (någon) till att+verb
berättiga någon att+verb
ett elev­kort som berättigar till övnings­körning
○ äv. i fråga om moralisk el. intellektuell rättighet rättfärdiga
det vi hit­tills vet berättigar inte till några bestämda slut­satser
belagt sedan 1734; efter tyska berechtigen med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1rätt!!
berättigaberättigande