publicerad: 2021
bestört
neutrum bestört, bestämd form och plural bestörta
be·stört
adjektiv
●
som har bragts ur fattningen av någon otrevlig händelse eller dylikt
bestört (över någon/något/att+verb/sats)
bestört (över någon)
bestört (över något)
bestört (över sats)
bestört (över att+verb)
de var bestörta över hans utbrott
○
äv. om handling och dylikt
bestörta rop
belagt sedan 1656;
av lågtyska bestört med samma betydelse, eg. 'omtumlad'