publicerad: 2021  
bestänka bestänkte bestänkt, presens bestänker
verb
bestänk´a
● väta genom att stänka på någon/något
bestänka (någon/något) (med något)
bestänka (någon) (med något)
bestänka (något) (med något)
○ spec. i religiösa (främst romersk-katolska) samman­hang
prästen bestänkte dem med vig­vatten
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska bestänkia
bestänkabestänkande, bestänkning