publicerad: 2021  
1bet beten betar
bet·en
substantiv
1 straff­insats i spel särsk. vira
SE 3straff
○ äv. om spelmark som tas ur och ges till potten, vid in­sats el. som straff
belagt sedan 1733; av franska bête 'djur', tidigast i ut­trycket faire la bête 'förlora spelet'; jfr ur­sprung till best
2 i vissa ut­tryck straff i bridge och liknande spel
om kontraktet går bet, får den försvarande sidan fler poäng
gå bet (på något) miss­lyckas (med något)specialist­gruppen försöker lösa de fall som den vanliga polisen går bet på
belagt sedan 1739; 1900: gå bet
2bet ingen böjning
substantiv
gå i bet gå på beteom boskap: kor, får och getter går i bet på ängarna utan­för den lilla byn
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska (gaa i) beeth; till 1bita!!, med an­slutning till 1bete!!