publicerad: 2021  
1direkt neutrum direkt, bestämd form och plural direkta
di·rekt
adjektiv
direk´t
1 som står i förbindelse (med något) utan varje mellanled eller om­väg
MOTSATS indirekt JFR oförmedlad, omedelbar 1
direktkontakt; direktlinje; direktsändning
en direkt förbindelse till Stock­holm; svara på en direkt fråga; näringen till­fördes direkt i venerna (adverbial)
○ äv. bildligt rätt­fram, okonstlad
bokens enkla och direkta bild­språk
direkt an­föring/tal se anföring
direkt skatt se skatt
direkta val se val
belagt sedan 1700; av lat. direc´tus 'rät; ut­rätad'; till dirigera; jfr ur­sprung till adress
2 som verkligen har det som är känne­tecknande för den aktuella före­teelsen
en direkt lögn; de är var­andras direkta mot­satser; direkta oförskämdheter
belagt sedan 1886
2direkt
di·rekt
adverb
direk´t
1 vid den allra närmast följande tid­punkten
JFR genast
boken var så billig att han köpte den direkt
○ äv. i fråga om rumsliga förhållanden längs den allra kortaste vägen
gå direkt hem
○ sär­skilt i fråga om förbindelse (utan uppe­håll el. byte) med buss, tåg, flyg och dylikt
tåget går direkt till Ume­å
belagt sedan 1821; se ur­sprung till 1direkt!!
2 i hög grad
hon var direkt oförskämd; upp­gifterna var direkt vilse­ledande
○ i negerade samman­hang vanligen försvagat vidare, sär­skilt
han är inte direkt takt­full
belagt sedan 1843