publicerad: 2021  
infinna sig infann infunnit, presens infinner
verb
in`finna sig
● (plan­enligt) an­lända för att när­vara vid möte eller dylikt; vanligen enl. överens­kommelse, order eller dylikt
någon infinner sig (någonstans)
alla de in­bjudna hade in­funnit sig till premiären; han skulle in­finna sig på rektorsexpeditionen kl. 15
○ äv. bildligt om sinnes­tillstånd och dylikt (börja) bli märkbar
ett par timmar före premiären började nervositeten in­finna sig
belagt sedan 1686; jfr tyska sich einfinden med samma betydelse; till finna
infinna siginfinnande