publicerad: 2021  
koexistens koexistensen
ko·ex·ist·ens·en
substantiv
koexisten´s
● sam­tidig före­komst
SYN. samexistens
koexistens (mellan några)
koexistens (med någon/något)
koexistens (med någon)
koexistens (med något)
○ sär­skilt i fråga om parter med mot­stridiga intressen
fredlig koexistens
belagt sedan 1821; till lat. co- 'till­sammans med' och existens