publicerad: 2021  
korridor korridoren korridorer
korri·dor·en
substantiv
[-då´r]
● lång och smal förbindelsegång i officiell byggnad, större lägenhet el. fortskaffnings­medel
JFR 1gång 4
sjukhuskorridor; sovvagnskorridor
en lång korridor; sjuk­husets änd­lösa korridorer
○ äv. med tanke på mot­svarande rum
studentkorridor
de bodde i samma korridor under studentåren
○ äv. bildligt, spec. om smal (land)remsa
landkorridor; luftkorridor
en kärnvapen­fri korridor i Europa; frågan om den polska korridoren ut­löste andra världs­kriget
○ spec. äv. i ut­tryck för (plats för) verksamhet som undan­drar sig kontroll
korridorintrig
i maktens korridorer
belagt sedan 1778; 1892 i bildlig bemärkelse; av franska corridor med samma betydelse; av ita. corridore 'galleri längs en byggnad', till correre 'springa'; jfr ur­sprung till kurir