publicerad: 2021  
notarius publicus ingen böjning, utrum
not·ari·us publ·ic·us
substantiv
notarius pub´licus
● jurist som under ämbetsmanna­ansvar har att före­ta vissa förrättningar t.ex. att bestyrka handlingar och kontrollera lotteridragningar
belagt sedan 1746; 1556 publicus notarius; till notarie och lat. pu´blicus 'offentlig'; jfr ur­sprung till 2publik 1