publicerad: 2021  
tillåta tillät tillåtit tillåten tillåtna, presens tillåter
verb
til`låta
● (förklara sig) inte lägga några hinder i vägen för någon(s) verksamhet eller dylikt
MOTSATS förbjuda JFR bevilja, låta 3, medge 1
någon tillåter (någon) något/(att+)verb
någon tillåter (någon) (att+) verb
någon tillåter (någon) något) verb
någon tillåter sats
tillåta av­vikande åsikter; åklagaren tillät inte att målet togs upp; hon tillät honom att resa
○ spec. i vissa artighets­fraser eller dylikt
tillåt mig presentera ...; om ni tillåter skulle jag vilja ställa en fråga; teologi var inte "inne", om ut­trycket tillåts
○ spec. skämtsamt el. ironiskt
Ska han börja hård­träna? Tillåt mig små­le!
○ äv. bildligt om icke-mänsklig före­teelse ge möjlighet (till)
om vädret tillåter gör vi en ut­flykt i morgon; tids­schemat tillåter inga pauser
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska tillata, lata til; jfr ur­sprung till låta
tillåtatillåtande, tillåtelse
tillåta sig