publicerad: 2021
anföra
anförde anfört, presens anför
an|för·de
verb
1
fungera som ledare för ordnad grupp, t.ex. militär styrka, procession el. kör; vanligen på ett synligt sätt
någon anför någon/något
någon anför någon
någon anför något
radiosymfonikerna, anförda av en kinesisk gästdirigent
belagt sedan 1559;
av tyska anführen 'föra fram; kommendera; citera'
2
framhålla som argument
någon anför något (till något)
någon anför sats
någon anför något (mot någon/något)
någon anför något (mot någon)
någon anför något (mot något)
anföra något till sitt försvar; anföra något som exempel
○
äv.
citera
på nyss anförda ställe
belagt sedan 1657