publicerad: 2021  
falla av föll fallit, presens faller
fall·er av
verb
falla a´v
1 falla från något
någon faller av (något)
hon föll av cykeln
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska falla af
2 få märkbart sämre fysisk kondition
någon faller av
mor­mor har fallit av mycket de senaste åren
belagt sedan 1640
3 styra (segel­båt) åt lä­sidan
avfallning
någon faller av
belagt sedan 1833