publicerad: 2021  
bräsch bräschen bräscher
bräsch·en
substantiv
brä´sch
● åstad­kommen öppning i försvars­linje eller befästning som möjlig­gör stormning
en bräsch (i något)
danskarna lyckades slå en bräsch i stads­muren
○ äv. bildligt öppning
en bräsch i buskaget; en bräsch i det nästan kompakta moln­täcket
gå i bräschen för något aktivt verka för någotsom initiativ­tagare el. försvarare: han gick tidigt i bräschen för att rädda pilgrims­falkarna
belagt sedan 1628; av franska brèche med samma betydelse; till tyska brechen 'bryta'; jfr ur­sprung till 1bräcka!!