publicerad: 2021
falla
föll fallit fallen fallna, presens faller
verb
1
ibland med partikel som anger riktning, särskiltner
förflyttas till lägre nivå genom tyngdkraftens inverkan om varelse el. föremål
fallande
någon/något faller (ner) (någonstans)
någon faller (ner) (någonstans)
något faller (ner) (någonstans)
falla handlöst; stenen föll ner från taket; en person föll från fjärde våningen
○
äv.
dödas i strid
någon faller
kung Olav Tryggvason föll i slaget vid Svolder år 1000
○
äv. om att medvetet låta sig förflyttas (något) nedåt
någon faller (någonstans)
falla på knä; han föll i hennes armar
○
äv.
hänga (på visst sätt) genom tyngdkraftens inverkan
något faller (sätt)
draperiet faller i mjuka veck
○
äv., konkret el. abstrakt
förflyttas till sämre eller lägre position
något faller
aktierna har fallit; temperaturen faller; hans mod föll till nollpunkten
○
spec. om segelbåt
vända med vinden
MOTSATS
1lova
falla av sig själv
se
själv
falla för åldersstrecket
se
åldersstreck
falla i farstun
se
farstu
falla i rövarhänder
se
rövarhänder
falla någon i ryggen
se
rygg
falla någon i talet
se
tal
falla någon ur minnet
se
minne
falla på eget grepp
se
grepp
falla som en fura
falla raklånghon blev tacklad och föll som en fura
○ äv. bildligthan föll som en fura för hennes intelligens och humor
falla som en mogen frukt
(ut)falla som en logisk följdav förberedelser och dylikt:
satsningen på unga serietecknare var omfattande och det nystartade seriemagasinet föll som en mogen frukt
falla som käglor
falla i stor mängdsoldaterna föll som käglor för kulspruteelden; alla i publiken föll som käglor för hans charm
fallande diftong
se
diftong
fallande peon
se
peon
fallande rytm
se
rytm
ingen skugga faller över någon/något
se
skugga
belagt sedan 900–1000-talet (runsten, Västra Stenby, Östergötland);
runform fial (pret.), vanligen övrig runform fil (pret.), fornsvenska falla; gemensamt germanskt ord, dock inte belagt i gotiskan
2
lida nederlag
någon/något faller (på något)
någon faller (på något)
något faller (på något)
de kämpade bra men föll i kvartsfinalen; regeringen föll på sitt förslag till en stor skattereform
○
spec. i militära sammanhang
någon/något faller
någon faller
något faller
andra världskrigets sista stora slag på östfronten slutade med att Berlin föll våren 1945
○
äv.
upphöra att göra motstånd
någon faller (för någon/något)
någon faller (för någon)
någon faller (för något)
falla för frestelsen; han föll för hennes charm
falla på sin egen orimlighet
se
orimlighet
falla till föga
se
föga
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
3
hamna i visst tillstånd; vanligen abstrakt
JFR
1råka 3
fallande
någon/något faller (i något)
någon faller (i något)
något faller (i något)
något faller på någon/något
något faller på någon
något faller på något
falla i sömn; falla i onåd; saken föll i glömska; ingen misstanke faller på honom
○
spec.
råka hamna
falla i orätta händer; det föll på hennes lott att kontakta de ansvariga; hennes blick föll på en rubrik
○
äv.
övergå till visst tillstånd eller dylikt
falla sönder; hästen föll i galopp
○
spec. i ett fast uttryck
olika falla ödets lotter
○
äv.
få viss lydelse
något faller
jag minns inte hur orden föll
○
äv.
avlossas
något faller
ett skott föll
falla någon i smaken
se
smak
falla någon på läppen
se
läpp
falla offer för någon/något
se
offer
belagt sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
4
naturligen höra hemma under viss avdelning eller dylikt
något faller utanför något
JFR
sortera 1
fallande
något faller inom/under något
något faller inom något
något faller under något
det faller under paragraf 32; detta faller utanför ämnet
belagt sedan 1472–86
Speculum Virginum
5
i vissa uttryck
ske som avgörande slutmoment
något faller
domen har fallit; avgörandet har fallit
belagt sedan förra hälften av 1400-talet
Östnordiska och latinska medeltidsordspråk