publicerad: 2021  
habitué habituén habituéer
hab·itué·er
substantiv
● vanligen i sammansättn. flitig besökare av något
fotbollshabitué; teaterhabitué
belagt sedan 1865; av franska habitué med samma betydelse, eg. perfekt particip av habituer 'vänja', till habitude 'vana'; av lat. habitu´do 'ut­seende', till hab´itus, se ur­sprung till habit