publicerad: 2021  
instrument instrumentet, plural instrument, bestämd plural instrumenten
in·stru·ment·et
substantiv
instrumen´t
1 finare mekaniskt eller elektroniskt hjälp­medel för (viss) mätning vanligen för manuell an­vändning
instrumentbräda; instrumentmakare; mätinstrument; precisionsinstrument
ett instrument (för något/att+verb)
ett instrument (för något)
ett instrument (för att+verb)
optiska instrument; kirurgiska instrument; visaren på instrumentets tavla slog i botten
○ äv. finare hjälp­medel för manuell bearbetning
ritinstrument
○ äv. bildligt
kartan är hans viktigaste instrument; teorin visade sig vara ett ut­märkt instrument för hennes forskning; brutto­nationalprodukten är ett trubbigt instrument när det gäller att mäta ett lands väl­stånd
belagt sedan 1535 (om kirurgiskt instrument); 1644 om mätinstrument; fornsvenska instrument; av lat. instrumen´tum 'ut­rustning, redskap; hjälp­medel', till instru´ere, se ur­sprung till instruera
2 (mekanisk) an­ordning för direkt fram­bringande av toner genom knäppning, blåsning etc.
blåsinstrument; musikinstrument; stränginstrument
hon kan spela flera olika instrument; instrumenten behövde stämmas
belagt sedan 1535
3 vanligen i sammansättn. dokument som visar att viss förrättning (ofta kontroll) ut­förts
besiktningsinstrument; bouppteckningsinstrument
belagt sedan 1502 Stockholms Stads Skottebok 1501–1510