SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSTRUMENT in1strɯmän4t l. -u-, n.; best. -et; pl. = (G1R 10: 130 (1535) osv.) l. -er (G1R 16: 700 (1544) osv.); förr äv. INSTRUMENTE, n.; pl. -en.
Ordformer
(instrument 1535 osv. instrumente Kockeb. A 2 a (1650: Instrumenten, pl. obest.), Därs. A 2 b. instrumentet, sg. best. 1530 osv.)
Etymologi
[fsv. instrument (i bet. 4); jfr t., eng. o. fr. instrument, it. instrumento; av lat. instrumentum, förråd, hjälpmedel, värktyg, dokument, till instruere (se INSTRUERA). — Jfr INSTRUMENTAL, INSTRUMENTARIUM, INSTRUMENTELL, INSTRUMENTERA, INSTRUMENTIST]
1) (†; se dock a, b) (enklare) hjälpmedel av materiell art (i sht av järn l. annan metall) varmed ngt kan framställas, bearbetas l. utföras; redskap, värktyg. VaruhusR 1540. Szå skicke wij nu en Waldmestere .. tijt nidt, som samme reedskap och instrumenter (dvs. Schoffler, Spader, Schottkärrer, Järnstänger och Hacker) besee skole. G1R 16: 700 (1544). Then som wil hafwa thetta omaket och koka, han måste och hafwa Instrumenten och Redhskap ther til. Kockeb. A 2 a (1650). Man .. såg .. (danskarnas) stegar, pontons och andra instrumenter lembnade på wallarna. Spegel Dagb. 73 (1680). Agardh ThSkr. 1: 124 (1843, 1855). — jfr BRAND-, BRÄNNVINS-, DYKERI-, FLINT-, GJUT-, GJUTNINGS-, JÄRN-, KOPPAR-, MORD-, SMIDES-, STRAFF-INSTRUMENT m. fl. — särsk. om vissa finmekaniska värktyg.
a) (fullt br.) (finmekaniskt) värktyg för anställande av noggranna mätningar l. för utförande av naturvetenskapliga, i sht fysiska l. astronomiska undersökningar l. bestämningar; i sht förr äv. om passare o. dylika enklare hjälpmedel för utförande av geometriska konstruktioner; förr ofta i uttr. matematiska instrument. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Rålamb 1: 86 (1690; om landtmäteriinstrument). Högdmätningen kan .. skie genom många handaslagz Instrumenter, såsom Astrolabium, Quadrant oc Grad-Bogar. Rosenfeldt Nav. 33 (1693). Matematiska instrumenter. Nisbeth 941 (1869). Magnetiska instrument. JernkA 1898, s. 317. Vi lämna kompassen för att öfvergå till andra nautiska instrument. Hägg PraktNav. 33 (1900). — jfr AVVÄGNINGS-, CIRKEL-, DEKLINATIONS-, DEPRESSIONS-, EKVATORIAL-, MARKSCHEIDER-, MÄT-, MÄTNINGS-, NAVIGATIONS-, NIVELLERINGS-, UNIVERSAL-, VARIATIONS-INSTRUMENT m. fl.
b) (fullt br.) värktyg som i praktiken användes av läkare (i sht kirurger o. obstetriker), tandläkare, barnmorskor o. d.; utan närmare bestämning ofta om förlossningsinstrument. G1R 10: 130 (1535). Ingen af dem (dvs. barnmorskorna) skal understå sig, at bruka instrumenter och Järnwärcktyg. FörordnJordGumm. 1711, s. B 1 b. Nödvändiga Anatomiska och Chirurgiska Instrumenter. PH 6: 4423 (1756). Cederschiöld UtkBarnförlossn. 5 (1830). Till medicinska instrument höra: cystoskop och endoskop samt laryngoskop och rektoskop. VaruförtTulltaxa 1: 467 (1912). — jfr BARBERERS-, BARDSKÄRAR-, EXTRAKTIONS-, FÄLTSKÄRS-, FÖRBINDTYGS-, FÖRLOSSNINGS-, STENKROSSNINGS-INSTRUMENT m. fl.
2) (numera i sht i vetenskapligt spr. l. med anstrykning av fackspr.) i allmännare bet., i allm. uppfattat ss. bildl. anv. av 1: medel varigm ett åsyftat resultat kan uppnås l. ngt kan utföras l. värkställas, hjälpmedel, medel; i sht förr äv. om person: ngn som användes av en annan i ngt (numera i allm. förkastligt) uppdrag l. syfte, ”redskap”, ”värktyg”. OPetri 2Post. 140 a (1530). Konung Gustaf war thet instrument therigenom Gudh wårt fädernesland åter igen halp till flor. Gustaf II Adolf 74 (c. 1620). Gudz Ord är itt Instrument och Redskap, hwarigenom Troon blifwer medhdeelt, och Menniskiornas Lefwerne bättras. Schroderus Os. 2: 25 (1635). Phantasien (är) förståndets första instrument. Höijer 3: 287 (c. 1810). Den nya vattenlagen .. har visat sig vara ett mycket gott instrument. SvD(A) 1929, nr 112, s. 6. — särsk. [jfr lat. instrumenta luxuriæ] (†) i uttr. till (ett) instrument av ngt, ss. ett (hjälp)-medel för (att uppnå l. vinna l. säkerställa) ngt. 6. tönor sädh afflagde i Swedwi til instrument aff M. jons underhåld. Rudbeckius MemQvot. 10 b (1626). Brask Pufendorf Hist. 4 (1680).
3) inrättning l. apparat avsedd att frambringa toner l. ljud i musikaliskt syfte (vanl. indelade i blås-, sträng- och slaginstrument), ”tonvärktyg”; ofta särsk. om pianot o. dess föregångare; äv. i uttr. musikaliskt instrument. G1R 10: 130 (1535). Blasius skall med the store instrumenter vare på Tre croner och ther spele. Därs. 29: 285 (1559). Musicaliske Instrumenter. Schroderus Os. 2: 568 (1635). Ett taffelformigt Instrument af Jacaranda. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 51. Den trumman .. detta ärans instrument. Hagberg Shaksp. 10: 78 (1850). Han föraktade ingalunda andra instrument (än flöjt), fast han hade .. förkärlek för stycken med långa flöjtsoli. Siwertz JoDr. 106 (1928). jfr: Som bevis på hur omtyckt klavikorden var må anföras, att man under beteckningen ”instrument” länge och väl förstod just detta instrument. På 1700-talet åter användes beteckningen ”instrument” för de stora fyrkantiga klavicymbalerna. MeddSlöjdF 1899, 2: 47. — jfr BLÅS-, BLÄCK-, KNÄPP-, LJUD-, MUSIK-, MÄSSINGS-, ORKESTER-, SIGNAL-, SLAG-, SOLO-, STRÄNG-, TON-INSTRUMENT m. fl. — särsk.
a) i överförd anv., om röstorganet hos människan. Herr Lundbergs röst .. bör med tiden kunna blifva någonting ganska förträffligt, om den unge Sångaren .. omsorgsfullt vårdar sitt instrument. SthmFig. 1846, s. 175. SvD(A) 1931, nr 274, s. 9.
b) (†) i uttr. levande instrument, om levande varelse (människa, fågel) med sångröst. Nordenflycht QT 1745, s. 155. I de vildaste fälter och öderum har jag fåfängt lystnat efter Näktergalers och andra lefvande instrumenters klang. Högström Lapm. 8 (1747).
c) bildl., om människosjälen l. människohjärtat, med tanke på dess känslighet för intryck o. de olika stämningar som dessa framkalla. Mitt hjerta — ja, det är ett instrument, som har sin egen skala. Palmær Eldbr. 50 (1822).
4) [efter motsv. anv. i lat.; eg.: bevismedel, bevis] i sht jur. skriftlig handling av juridisk l. politisk karaktär, aktstycke, dokument; numera bl. om dylik handling som innehåller redogörelse för (resultatet av) en företagen förrättning (syn, värdering, ägodelning, arvskifte, inventering o. d.). SthmTb. 2/6 1578. I kraft af thetta Wårt öpne Instrument .. (hava vi) welat betyga (osv.). Bergv. 1: 833 (1720). (G. III) ville .. icke skrifva under instrumentet till vapenhvilan tillsammans med prinsen af Hessen. Adlerbeth Ant. 1: 52 (c. 1792). Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen fullständigt instrument däröfver till länets landtmäterikontor för att där förvaras. SFS 1905, nr 34, s. 7. Döss o. Lannge 285 (1908). — jfr ARVS-, ARVSKIFTES-, AVVITTRINGS-, BESIKTNINGS-, BESITTNINGS-, BODELNINGS-, DEPOSITIONS-, FREDS-, FÖRENINGS-, HUSESYNS-, INVENTARIE-, KÖPE-, RATIFIKATIONS-, SKIFTES-, STILLESTÅNDS-, SYNE-, SYNINGS-, VÄRDERINGS-INSTRUMENT m. fl.
Ssgr (i allm. till 1 a; i fackspr.; jfr INSTRUMENTAL ssgr): A: INSTRUMENT-AVLÄSNING~020. TT 1897, Allm. s. 35.
-BRÄDA l. -BRÄDE. på automobil o. d.: framför föraren anbragt skiva (bräda) på vilken monterats registreringsapparater angivande hastigheten varmed automobilen framföres, bensinförrådet, oljetrycket, ackumulatorns laddning o. d., ävensom vissa apparater för motorns skötsel under färden (oljepump o. d.). Nerén HbAut. 1: 187 (1911). Rogberg Två 87 (1929).
-DIREKTÖR. (förr) sjömil. under tiden 18031824 officiell titel för en på flottans mekaniska stat upptagen instrumentmakare (kompassmakare); ofta i förb. instrumentdirektör och kompassmakare. SvKrigCivCal. 1803, s. 84. Därs. 1811, s. 90. SFS 1826, s. 617.
(1 b) -EXAMEN. (i fackspr.) examen i instrumental förlossningskonst, avsedd för barnmorskor som önska förvärva rättighet att i sin värksamhet använda förlossningsinstrument. Sthm 1: 371 (1897).
(1 b) -EXAMINERAD, p. adj. (i fackspr.) om barnmorska: som avlagt instrumentexamen. GHT 1892, nr 88 A, s. 4 (i annons).
(1 a, b, 3) -FABRIK.
(1 a, b, 3) -FABRIKANT.
(1 a, b, 3) -FABRIKATION.
-FEL, n. fel beroende på bristande precision hos (vetenskapligt mät)instrument. NF 10: 1157 (1886).
(1 b) -FODER. (†) bestick för kirurgiska instrument; jfr FODER, sbst.2 1. BoupptSthm 11/5 1677 (efter regementskirurg).
(1 b) -FÖRLOSSNING. (i fackspr.) förlossning under användande av instrument, instrumentalförlossning. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 45 (1837).
(1 a, b, 3) -FÖRRÅD.
-KAMMARE. (†) instrumentrum. Broocman TyUnd. 1: 100 (1807). Brunius Metr. 371 (1854; efter handl. fr. 1764).
(1 b) -KISTA. (instrument- 1808 osv. instruments- 1817) kista avsedd för förvaring av (kirurgiska) instrument; särsk. (förr) mil.-med. om kista för förvaring av de för ett visst truppförband (förbandsplats, fältsjukhus) avsedda kirurgiska instrumenten. PafBjerkén (1808) hos Hjelt Medicinalv. 3: 284. En instrumentkista .. tilldelades lasarettet (i Mariestad) 1794. Därs. 59 (1893; efter handl. fr. 1794). VFl. 1914, s. 85.
(1 b) -KOKARE, r. l. m. kir. apparat för desinfektion av kirurgiska instrument o. utensilier gm kokning; jfr -PANNA. Svenson Sinnessj. 68 (1907).
(3) -LEKARE. (†) instrumentalist, musikant. Bliberg Acerra 359 (1737).
(3) -LÄDER. Instrumentläder är starkt, löst, sämskgarfvadt hjortläder, som nyttjas till beklädning af hamrarne i pianofortes. Åstrand (1855). Nisbeth (1868).
(1 b) -LÄRD, p. adj. (i fackspr.) om barnmorska: som (åtnjutit undervisning o.) tagit examen i instrumental förlossningskonst. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Östergren (1929).
-MAKARE. (instrument- 1658 osv. instruments- 1824) person som yrkesmässigt tillvärkar instrument. BoupptSthm 22/9 1658.
1) till 1 a, b; förr ofta (till 1 a) i förb. matematisk instrumentmakare. Globe- och Mathematiske-Instrument-Makare. Risingh KiöpH 95 (1669). JernkA 1838, s. 192 (om förfärdigare av avvägningsinstrument). Berzelius Själfbiogr. 166 (c. 1845). SFS 1916, s. 738 (om tjänsteman vid statens vattenfallsvärk). LUKatal. 1933, v.-t. s. 43.
2) till 3; äv., i sht förr, i förb. musikalisk instrumentmakare. Serenius EngÅkerm. 11 (1727). Klavikord. Av Daniel Stråhle i Stockholm, 1738. Detta instrument är signerat av en svensk instrumentmakare. Fredr1Tid 21 (1924). De musikaliska instrumentmakarna. Fatab. 1927, s. 93.
Ssgr (till -MAKARE 1 o. 2): instrumentmakar(e)-firma,
-gesäll,
-värkstad,
-yrke(t).
-MAKERI101004, äv. 103~002. tillvärkning av instrument; i sht förr äv. konkret, om instrumentmakarvärkstad o. d.
1) till 1 a, b; förr ofta (till 1 a) i uttr. matematiskt instrumentmakeri. PH 6: 3943 (1756). Direktör öfver Mathematiska instrumentmakerierne i riket. BL 4: 231 (1838). Så uppammar den kemiska industrin .. (bl. a.) instrumentmakeri och fin-mekaniska anstalter m. m. KemT 1908, s. 69.
(3) -MUSIK. (föga br.) instrumentalmusik. Uppl. 2: 433 (1908).
(1 a) -MÄSTARE. (†) instrumentmakare. Swedenborg RebNat. 1: 210 (1711).
(1 b) -PANNA. kir. mindre instrumentkokare. ASvLäkT 1912, s. 874.
-RUM. rum i vilket instrument förvaras l. där de stå uppställda o. användas; jfr -KAMMARE, -SAL. VGR 1787. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 134.
-SAL. (†) = -RUM. VetAH 1787, s. 163.
-SAMLING. konkret; särsk.
1) till 1 a. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 105. Fysisk och meteorologisk instrumentsamling. SFS 1892, nr 80, s. 2.
2) till 3. Lundin NSthm 302 (1888).
(1 a, b) -SKÅP. skåp för förvaring av instrument. BoupptSthm 1682, s. 701 a, Bil. (efter barberare).
(1 a, b) -SMED. (†) instrumentmakare (se d. o. 1). PT 1758, nr 39, Bil. s. 2. IT 1791, nr 60, s. 4.
(1 a, b) -SMEDJA. (-smidja) (†) instrumentmakarvärkstad. Rhyzelius Ant. 29 (c. 1750).
(3) -SPEL. (instrument- 1927. instrumente- c. 1750) instrumentalspel, musik; motsatt: sång. Linné Diet. 1: 53 (c. 1750). Jeanson (o. Rabe) 1: 51 (1927).
-TAVLA. tekn. vid elektriska generators- l. distributionsanläggningar: med mät- o. manövreringsapparater försedd tavla (vanl. av marmor) varifrån den genererade strömmen kontrolleras o. fördelas. TT 1888, s. 154. SFS 1917, s. 1182.
(1 a, b, 3) -UPPSÄTTNING~020. jfr -UTRUSTNING. SFS 1917, s. 2462.
(1 a, b) -UTRUSTNING~020. (instrument- 1901 osv. instruments- 1882) utrustning (samling) av instrument varöver en institution l. en naturvetenskapsman l. en läkare o. d. i o. för sitt arbete förfogar.
b) till 1 b. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 230 (1882).
(1 b) -VÄSKA. väska innehållande de för en barnmorska l. för en läkare (vid sjukbesök i hemmen) nödvändiga instrumenten. Cederschiöld Manh. 184 (1916).
B (†): INSTRUMENTE-SPEL, se A.
C (†): (4) INSTRUMENTS-FORM. (-forma 1531. -forme 1621) i uttr. i (en vanlig, riktig o. d.) instrumentsform, i ett ”instruments” (vanliga, rätta osv.) form. G1R 7: 544 (1531). Fosz 372 (1621).
-KISTA, -MAKARE, -UTRUSTNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content