publicerad: 2021
klänga sig
klängde klängt, presens klänger
verb
●
ofta med partikelnfast, utan större betydelseskillnad
hålla sig i någon/något, och vara tätt intill personen el. föremålet i fråga
klänga sig (fast) vid något
hon klängde sig (fast) vid hans arm
○
ofta bildligt
hon var dödssjuk men klängde sig fast vid livet in i det sista
belagt sedan 1685
klänga sigklängande