publicerad: 2021  
korrumpera korrumperade korrumperat
verb
korrumpe´ra
1 vanligen perfekt particip få (någon) att miss­bruka sin ställning i eget intresse särsk. genom att betala mutor men äv. genom att åberopa vänskap
SE korrupt 1
korruption
(någon är) korrumperad (av någon/något)
(någon är) korrumperad (av någon)
(någon är) korrumperad (av något)
korrumperade tjänste­män; en korrumperad regim; makt korrumperar
belagt sedan 1628; av lat. corrum´pere 'fördärva; förfalska'; jfr ur­sprung till ruptur
2 vanligen perfekt particip förvanska text(ställe)
något är korrumperat
ett textställe som är korrumperat i NN:s ut­gåva
belagt sedan 1811
korrumperakorrumperande, korrumpering