publicerad: 2021  
rang rangen
rang·en
substantiv
● ställning in­om ett system med fast­ställd över- och under­ordning t.ex. in­om militär hierarki
JFR grad 2, ordning 5
rangordning; rangskillnad
(någons) rang rang (av någon)
hög rang; låg rang; en officer med kaptens rang
○ äv. hög ställning el. kvalitet
en skåde­spelare av rang
○ äv. i fråga om annan (äv. negativ) före­teelse
staden fick rangen av huvud­stad; en skurk av första rangen
göra någon rangen stridig försöka över­ta någons ställningin­om visst om­råde: krist­demokraterna gjorde centern rangen stridig som den traditionella familje­politikens främsta försvarare
belagt sedan 1657; via tyska av franska rang 'rad'; urspr. samma ord som ring; jfr ur­sprung till derangera, harang, rankinglista