publicerad: 2021
ömma
ömmade ömmat
verb
1
ofta presens particip
vålla ömhet om kroppsdel eller dylikt
SE
ömhet 1
något ömmar
vristen ömmade efter stukningen; en ömmande tand
belagt sedan ca 1640;
fornsvenska öma 'känna medlidande'; till
öm
2
hysa medkänsla med någon el. något; vanligen med bibetydelse av att ge konkret stöd
någon ömmar för någon/något
någon ömmar för någon
någon ömmar för något
hon ömmar för utrotningshotade djur; partiet ömmar för de svaga i samhället
belagt sedan senare hälften av 1400-talet
Svenska Medeltids Dikter och Rim
ömmaömmande