publicerad: 2021
förtära
förtärde förtärt, presens förtär
verb
förtä´ra 
1
inta och tillgodogöra sig fast el. flytande föda
någon förtär något
det är förbjudet att förtära alkohol på allmän plats
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska fortära; av lågtyska vorteren med samma betydelse; jfr ursprung till
tära
2
ofta pass. el. part.
(så småningom) få att sönderdelas och försvinna
bilen var nästan förtärd av rost
○
särskilt bildligt om känsla
en förtärande oro; vara förtärd av längtan
belagt sedan ca 1500
Josua bok, Domare boken
förtäraförtärande
