publicerad: 2021  
hämta hämtade hämtat
verb
häm`ta
● ibland med partikel, sär­skiltut bege sig i väg till platsen för något och föra med sig (det) till­baka el. ev. till annan plats; med av­seende på före­mål etc.
JFR avhämta
någon hämtar (ut) någon/något (någonstans)
någon hämtar (ut) någon (någonstans)
någon hämtar (ut) något (någonstans)
hämta papper till skrivaren; hämta ut sitt pass hos polisen; hämta vatten vid brunnen
○ äv. i fråga om en­bart framtagningen och förflyttningen till­baka
han skulle åka hem och hämta pengar; hon gick till verk­staden och hämtade bilen
○ äv. med av­seende på person
hämta hjälp; hämta barnen på dagis; hon lovade att hämta honom med bilen efter jobbet
○ äv. bildligt med av­seende på abstrakta före­teelser
citatet är hämtat från Bibeln
○ spec. med av­seende på själsliga före­teelser
JFR hämta sig
hämta mod; resa till landet och hämta nya krafter
○ äv. ut­vidgat om växter
något hämtar något (någonstans)
träden hämtar sin näring ur jorden
hämta andan se anda
inget/ingen­ting ha att hämta inte kunna vinna fram­gånglaget hade inget att hämta i kvarts­finalen mot favoriterna
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska häm(p)ta 'hämta; hem­föra'; nord. ord, bildat till 1hem!!
hämtahämtande, hämtning
hämta in, hämta sig, hämta upp