publicerad: 2021
infinna sig
infann infunnit, presens infinner
verb
●
(planenligt) anlända för att närvara vid möte eller dylikt; vanligen enl. överenskommelse, order eller dylikt
någon infinner sig (någonstans)
alla de inbjudna hade infunnit sig till premiären; han skulle infinna sig på rektorsexpeditionen kl. 15
○
äv. bildligt om sinnestillstånd och dylikt
(börja) bli märkbar
ett par timmar före premiären började nervositeten infinna sig
belagt sedan 1686;
jfr tyska sich einfinden med samma betydelse; till
finna
infinna siginfinnande