publicerad: 2021
koexistens
koexistensen
ko·ex·ist·ens·en
substantiv
●
samtidig förekomst
SYN.
samexistens
koexistens (mellan några)
koexistens (med någon/något)
koexistens (med någon)
koexistens (med något)
○
särskilt i fråga om parter med motstridiga intressen
fredlig koexistens
belagt sedan 1821;
till lat. co- 'tillsammans med' och
existens