SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kollation kollationen kollationer kol·lat·ion·en substantiv [-∫o´n] 1 formellt festligt samkväm belagt sedan 1642; ur lat. colla´tio 'sammanförande'; jfr ursprung till kalas, konferera 2 kontrolläsning av en avskrift mot originalet kollation (av något) belagt sedan 1635 SO Alfabetisk lista kollaborera verb kollage subst. kollagen subst. kollaps subst. kollapsa verb kollation subst. kollationera verb kollationering subst. kollega subst. kollegial adj. kollegialitet subst. Till alla ordböcker
