publicerad: 2021
makt
makten makter
makt·en
substantiv
1
knappast plur.
position och resurser att styra personer, händelser etc.
makt (att+verb)
komma till makten; tillskansa sig makten; sitta vid makten; utöva makt; det stod inte i hennes makt att förhindra olyckan
○
äv. om behärskning av den egna kroppen och tillvaron
ha ordet i sin makt; människor måste ha makt att forma sitt eget liv
○
äv.
i vissa uttryck
ansträngning, kraft
han stöder förslaget med all makt
○
äv. med bibetydelse av aktualitet eller dylikt
hålla traditionen vid makt
○
ibland bildligt om (tänkt) maktutövning av icke-mänskliga företeelser
språkets makt över tanken; vanans makt är stor
hålla målron vid makt
se
målron
makt och myndighet
(tydligt uppvisande av) maktställning och auktoritetdet saknas en person med makt och myndighet att fördela verksamhetens resurser
2
organisation som utövar kontroll och styrning om stat el. statsorgan
risken att en främmande makt skulle anfalla Sverige bedömdes som liten; den lagstiftande och den verkställande makten
○
äv. bildligt om övernaturliga väsen
vanligen plur.
högre makter; han kände sig förföljd av makterna
milda makter!
gode gud!milda makter, vilken röst hon har!
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3
ålderdomligt el. formellt
vanligen obestämd form sing.
betydelse
det ligger stor makt uppå att saken behandlas snabbt
belagt sedan ca 1350
Konung Magnus Erikssons Stadslag
I han makten, jag har ordet,
jag har ordet i min makt. August Strindberg, Lokes smädelser (i Dikter på vers och prosa, 1883)
jag har ordet i min makt. August Strindberg, Lokes smädelser (i Dikter på vers och prosa, 1883)
