publicerad: 2021  
1malm malmen malmar
malm·en
substantiv
1 ålderdomligt sandigt mark­område gärna skogbevuxet
belagt sedan 1286 (gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till Sankta Klara kloster i Stockholm (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska malmber 'sand; sandfält', sv. dial. malm 'sandig höjd'; besläktat med mala
2 ålderdomligt om­råde närmast utan­för en stad
○ äv. vanligen i sammansättn. stads­del (utan­för centrum)
Södermalm; Östermalm
belagt sedan 1286 (gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till Sankta Klara kloster i Stockholm (Svenskt Diplomatarium)); av samma urspr. som 1malm 1
2malm malmen malmer
malm·en
substantiv
1 berg­art som inne­håller metaller i till­räckliga proportioner för lönsam utvinning
malmbana; malmbrytning; malmletning; järnmalm
bryta malm
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska malmber 'malm; metall; brons'; samma ord som 1malm!!
2 en brons­liknande legering anv. till kyrk­klockor, vissa prydnadsföremål m.m.
malmljusstake
○ äv. om klockan själv och dess klang ålderdomligt
○ äv. om andra klang­fulla ljud
hans stämmas malm
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser