publicerad: 2021  
tegel teglet, plural tegel, bestämd plural teglen
tegl·et
substantiv
te´gel
● ett byggnads­material av bränd lera i regel­bundna stycken av hanterlig storlek; vanligen röd­aktigt
tegeltak; klinkertegel; murtegel; taktegel
ett ny­byggt hus av rosa­färgat tegel; mur­bruk och tegel vittrade på den gamla kåken
○ äv. om en­staka stycke: tegel­sten, tegel­panna eller dylikt
ett tegel hade lossnat
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska tighl; urspr. av lat. te´gula 'tak­tegel', till teg´ere 'täcka'; jfr ur­sprung till tak