SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alf [al´fäv.al´v] el. 2alv2alv [al´v] substantiv ~en ~er [al´fer, al`fer äv. al´ver, al`ver] alf·en, alv·enett manligt natur­väsen i nordisk mytologi i rang närmast efter gudarna sag.yrk.ljusalfsvartalfsedan 1747av isl. alfr med samma betydelse; gemens. germ. ord av o­klart urspr.; jfr älva