SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fa`rkost substantiv ~en ~er far|­kost·en(mindre) fortskaffnings­medel på sjön sjö.fiskefarkostsvävarfarkostäv. om fortskaffnings­medel i luften el. rymdenluftfarkostrymdfarkostsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. far­koster ’dragare; far­tyg’; till 2fara och kost i bet. ’till­fälle; medel’ Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig på det vida hav.Erik Gustaf Geijer, På nyårsdagen 1838 (skriven i nära anslutning till författarens s.k. avfall från det konservativa lägret)